Idag är det exakt 30 år sedan jag, Johanna, döptes i Bergakyrkan i Bjärred. Passande nog på Johanna-dagen! Min kära storebror är hjärnan bakom mitt eminenta namn. Han hade innan min födsel promt bestämt att jag skulle bli en lillasyster och att jag skulle heta Johanna. Om det blev så så lovade han vår mor att bädda min vagga varje dag. Blev jag istället en pojk, en Patrik, då åkte jag i soporna. Inget konstigt alls.

 

Turen var på min broders sida och våra föräldrar hade lyckats skapa en liten tös. Jag vet dock inte om bror min bäddade vaggan. Faktum är att jag inte vet om jag ens hade en vagga... 

 

Hur eller hur så vill jag med detta inlägg bara lite snyggt påpeka att jag har namnsdag idag. Det är väl fint av mig att påminna så man slipper den pinsamma stämmningen som uppstår när någon inser att hen har glömt bort denna betydelsefulla dag. Att jag till och med dammar av min blogg som inte fått kärlek på nästan ett år är inte heller helt illa pinkat. Jag borde egentligen få både gratulationer och belöning!