Ett återseende och ett "på återseende"

Är man stor måste man vara snäll!
Jag fasade verkligen för dagen då jag skulle säga hejdå till Jonna. Jag var övertygad att jag skulle bryta ihop som när Amanda flyttade till Danmark. Det blev inte så. Inte för att jag inte kommer sakna Jonna. Vi har ändå setts så gott som 5 dagar i veckan under 3 år. Vi har varit vänner, blivit ovänner, glidit ifrån varann, gråtit på varandras axlar, hittat tillbaka till varann för att sen "skiljas" som vänner. Vi har gjort en väldig resa egentligen och jag är så otroligt tacksam över att fått ta del av Jonna och ha henne i mitt liv.
Nu ska hon flytta till Stockholm. Hennes livs chans att börja om på ny kula och att få skapa det liv hon vill ha och som hon verkligen förtjänar. Om valet att flytta är rätt eller fel är verkligen skit samma för oss andra som blir kvar. Det viktiga är att det är hennes val och att hon gjort det valet själv. I oktober åker jag upp och agerar mamma/syster/vän/satmara och ser till så hon har det bra ;)
Vår sista dag tillsammans spenderades givetvis på hästryggen. Jonna, som är en väldigt kort tjej, fick passande nog låna stallets största häst. En tur i skogen och några timmar på stallgolvet senare hade vi pratat igenom det som behövde pratas igenom och det var dags att säga hejdå. Det kändes så himla rätt. "Självklart ska Jonna flytta till Stockhom" tänkte jag. Där har hon chansen att blomma ut och visa alla vem Jonna verkligen är. Hon kommer glänsa!
Igår fick jag spendera x antal timmar med fina fina Mandis som hade permission från Danmark. Så underbart att bara få vara i hennes närvaro. Om det är någon som kan konsten att sprida positiv energi så är det hon. Vi fikade, promenerade och bara hade det så mysigt. Lyckliga mig som har världens bästa människor i mitt liv!