Tack för värmen ni skänker. Wilma och jag har kompletterat varandra dessa åren. Vi behövde båda den andras omsorg för att fungera riktigt. Dagen har varit bra. Jag hämtade Wilma på förmiddagen och vi promenerade hem från betet till stallet. Vi umgicks och jag berättade för henne vad som väntade. Hon var annorlunda. Hela tiden ville hon vara nära mig. Hon såg lugn ut och andades djupt. Veterinären kom och i vanliga fall flyr hon fältet men inte idag. Hon stannade hos mig, sneglade lite på honom och ställde sig att beta. 

Veterinären gav henne lugnande och jag ledde henne dit hon skulle få sprutorna. 4 sprutor var förberedda. Efter 2 föll hon. Hennes ben vek sig under henne och hon var borta. Hennes kropp har varit svag. Svagare än jag velat tro. Hon såg så fridfull ut. Min Wilma. Min häst som jag älskat mer än någon kan förstå. Hon kommer alltid fattas mig.