Imorgon får Wilma sina vingar. Jag hoppas innerligt att hon förstår att jag gör detta för hennes skull. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv. Jag är tröstlös just nu men jag ser allt ni skriver, jag hör allt ni säger och ni ger mig en enorm styrka. Imorgon kväll ska jag läsa igenom alla era ord igen. Jag ska krypa upp i Tobias famn och låta all den kärlek ni gett mig få sjunka in. Tack för att ni finns.